Inväntar med spänning på att ännu en arbetsdag ska lida mot sitt slut. Mannen med de snälla ögonen har kvällen till ära bjudit med mig för att träffa hans umgänge. Känner vemod inför detta, då jag hellre krupit in i hans varma famn och fått känna mig sådär pytteliten. Istället tvingas jag nu försätta mig i en pressad socialsituation med människor som är min totala motsatt. Mannen med de snälla ögonen stämmer dessvärre in på den beskrivningen också. Hans sällskap är däremot tolererat, då han kan få mig att se stjärnor och känna mig sådär pytteliten.
Men vem vet kanske jag finner vänner för livet ikväll?
/ Mary
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar