Grips av vemod. Tänker på den lena huden, som gästspelade i det som ska föreställa mitt liv. Brunbränd, silkeslen och muskulös trygghet. Jag får honom att tänka på mjölk och honung. Han gör mig glad, men sedan grips jag av vemod.
Och vi är faktiskt redan historia.
/Ellie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar